Once a failure, always a retard

Sista gången man åker tillbaka till Kvarn då.. Det är med mycket blandade känslor.
Ser inte fram emot att packa ner allt och bära det till förrådet, för det är sjuuukt mycke som ska lämnas in.
Och jag ser inte fram emot att skriva förlustanmälningar på allt jag har tappat bort..
Snart är jag civil igen!!!


Jag drömde om min familj i USA inatt. Helt sjukt. Jag drömde att jag kom dit, och allt kändes så normalt, allt var jätte bra och dom gillade mig.
Sen vaknade jag, och helt plötsligt fick jag panik; Tänk om dom inte gillar mig?
Åååå, ångesten kryper sig närmare..


Chillar med musiken på högsta volym:



I´ve had enough of this comfort conversation,
in my mind you´re all retards anyhow.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Madde

Livet som volontär i Dublin.

RSS 2.0