Den eviga väntan

Jahopp..Ännu en gång går jag och nervös över att en värdfamilj ska ringa..
Dom ska ringa någon gång idag, men vet inte när, och eftersom det är 9 timmar skillnad så blir det ju ännu knepigare.

Men planen är såhär:
-Göra mig i ordning, hålla mig nykter.
-Prata med familjen, gör ett så bra intryck som möjligt.
-Bege mig till mina vänner för att inta alkohol, och ha en sjukt rolig kväll!

Jag har tänkt på en sak..
Nu i lumpen så får man perspektiv på vilka som är en riktiga vänner.
Även om man inte träffas varje sekund när man är hemma så kan allt lita på dom.

Och sen så börjar man märka vilka vänner man tar med sig från lumpen, vilka man kommer att hålla kontakten med även i det civila.



Klart slut


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Madde

Livet som volontär i Dublin.

RSS 2.0