Känner att min livsglädje sakta men säkert sugs ur mig.
Jag ser mig själv som en rätt glad och rolig människa, men just nu så känner jag mig bara sur och bitter..Lite som katt-tanten.

För er som inte vet vem/vad katt-tanten är:
Tanten som bor själv längst ner på gatan med ca 20 katter. Har inga vänner eller släktingar som hälsar på, och ungarna i kvarteret slår vad om vem som vågar gå närmast dörren (de tuffaste ungarna spränger upp hennes brevlåda). När hon katt-tanten dör så ligger hon i sitt hus i någon vecka och blir sakta men säkert uppäten av alla hennes katter, och när hon väl blir hittad så är det ingen som saknar henne för att hon var så sur och bitter.

Lite så känns det just nu...