Hard Work Work

Alltså,jag ser mig själv som en rätt så snäll person, en hjälpsam person. Och för mig är det sjävklart att hjälpa någon som ber mig om hjälp, men ibland måste man väll få säga "Nej"?
Gingers pojkvan har två ungar på 4 och 6, dom har en egen nanny men ibland så behöver dom min hjälp någon timme innan hon kommer, och det är helt okej för mig. MEN. Jag känner lite att jag tas för givet. I början var det "kan du tänkta dig att hjälpa till med ungarna" nu är det mer "behöver dig med ungarna", och jag blir faktist lite le.
För dom är egentligen inte mitt ansvar, och jag offrar ju min fritid för att hjälpa till. Visst de timmarna räknas till min lön och jag har ju timmar över så det är väll okej, men det är ju inte direkt att jag får mer betalt. Att tillägga är också att jag har inte den blekaste aning om hur 4 och 6 åringar fungerar. Och är det helt fel att jag känner mig hur löjlig som hellst när jag leker med dockor med tjejen?
Och det är svårt att säga till, för jag har det så himla bra; egen bil, bor bra och väldigt självständiga regler, så det känns fel att säga nej..

Vi får väll se om jag överlever dagen, har väll varit med om värre.. Hoppas att jag sluter 18.30 som jag ska så att jag kan följa med Maria på äventyr.

/madde


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Madde

Livet som volontär i Dublin.

RSS 2.0