Förra veckan började jag ta hand om träningarna för Antes pojklag. Tanken var att jag skulle ha hand om träningarna tills han hade återhämtat sig från sin operation.
Igår var första träningen efter Antes bortgång och jag hade en liten pratstund med killarna om det. De flesta hade redan pratat om det hemma, men jag tyckte att det var bra att vi tog några minuter tillsammans så att de kunde ställa frågor ifall det var något de funderade över.

Jag kunde inte hjälpa att dra lite på smilbanden åt vissa av killarna, barn tänker på ett så helt annorlunda än vuxna.
"Madde, kan vi få kalla dig Anders? För att hedra honom".

Även om jag har rätt så lätt att prata om döden så hoppas jag att jag aldrig mer behöver ha ett liknande samtal igen.

/madde