Förr var jag väldigt skeptisk till medium. Visst, jag har alltid trott på spöken, andar och ett liv efter döden, men att de som ansåg att de kunde prata med de döda, det trodde jag inte på.
Detta ändrade sig för ett par år sen när jag och morsan var hos en man som kallade sig för ett medium.
Han bodde i en annan stad, hade ingen som hellst aning om vilka vi var eller vad vi hade gått igenom.  Han nämnde detaljer om farsan som han inte kunde ha en aning om, ex om att farsan ville att jag skulle följa min dröm och göra lumpen(detta var år innan jag gjorde det).

Idag var det dags igen.
Jag och syrran besökte en kvinna som bor i stan, hon känner våran familj, så jag var lite skeptisk till att hon skulle kunna säga något detaljerat om ex. farsan och morfar. Och visst, hon sa saker som ingen kunde ha vetat, men det som chockade mig var att hon berättade om en annan man..

Så här beskrev hon honom:
En lång man, rätt så grov i kroppen, han påminnde lite om en "björn".
Ljust hår, inte blond, men rätt så ljus.
Han var klädd i mjukisbyxor, t-shirt och gymnastik skor, han sa att kläder skulle vara bekväma.
Hon såg bollar och idrott i hans närhet, han var en ledarfigur och väldigt rutinerad.
Hon kände att luften tog slut i honom, som att något gjorde att han inte kunde andas.

Sen berättade hon om saker som han ville berätta, som jag inte tänker skriva om eftersom det är personligt.
Men jag tror att de flesta kan gissa vem mannen var.. Jag tror att det var Ante.
Många tycker nog att jag är dum i huvet som tror på allt det här, men jag gör det, och jag finner en tröst i att göra det.


Här har vi min aura.
"Gubben" brevid är min guide, jag är tydligen väldigt mottaglig för andevärlden.
Sen kommer jag inte ihåg vad alla färger betydde, men det gula betydde att jag är eldig och det röda att jag är tydlig med vad jag vill, att jag ofta gör mig förstådd.