Hemlängtan
Nu när jag bara går och väntar på att antingen hitta en ny familj eller bli hemskickad så vågar jag inte hoppas för mycke på att jag ska få stanna. Börjar nästan bli instäld på att åka hem.
Och då börjar man tänka på allt bra hemma.
Men jag vill inte komma hem än, vill inte komma till lilla skit staden och känna att jag har misslyckats. Se allas blickar om att man inte klarade av det.
Men jag saknar basketen, och jag saknar miga phungkulor, saknar vardagen.
Igår var det farsdag. Jag och Stella tände ett ljus i fönstret för våra pappor.
Sitter och lyssnar på Joddla med Siv, en av farsans favoriter,haha.
Morsan hatar denna låten, men farsan spelade den jämt för att jävlas med henne.
Stackars lille Lasse ä de synn om han, för hans käring ä så stygg.
Precis som en drake sprutar eld, å hon har taggar på sin rygg.
Fast alla dinosaurier dog för länge sen,
får Lasse ändå se en varje gång han kommer hem.
(Farsan hette Lasse)
/madde
du saknar mig med!!
Maddy alltså jag lovar dig ingen skulle se det som ett misslyckande! Bara att du har upplevt ngt sånt är något positivt. Det kommer att ta dig till andra ställen nu när du har fått upp "vittringen" för ngt ställe utanför Sverige. Kanske ASIEN?;)
Jag vet vad du menar maddy. Jag har också två sorters förhoppningar. Att du ska komma hem (vilket jag inte hoppas alltför mkt på eftersom jag vet att du kommer stanna) och det andra är att du kommer få en familj. Även att "tiden börjar rinna ut" så kommer du hitta en familj snart! Jag tror på det stenhårt!!
Du längtar hem, dina vänner längtar efter dig men du vill stanna för att du tror att dina "ovänner" skulle se det som ett misslyckande om du kom hem. Vad betyder mest för dig? Du själv och dina vänner eller dina "ovänner". Kanske är det ett större misslyckande att stanna?
Emms: Jaaa det är klart att jag gör!!
Linda: Du, jag och Lena borde åka runt i Asien,så ni ka visa mig era hood;)
"Filosofen": Största anledningen till att jag inte åker hem är för att jag inte har något som väntar på mig(skola/jobb), mina vänner kommer alltid att finnas där. Och om 10 år vill jag se tillbaka och inte känna att jag gav upp för tidigt. När jag gjode lumpen ville jag hoppa av 1000 gånger, men jag tvingade mig att fortsätta, och det är jag sjukt glad över nu, att jag fullföljde hela utbildningen.
