Det är lustigt.. Allt runt om kring mig är bra; Jag har mina Phungkulor hemma, jag har ett jobb som jag gillar och jag får spela basket igen.
Men ändå mår jag rätt så piss.
Vet inte om det är prestationsångest eller vad det är, hoppas bara att det går över rätt så snabbt.


I morgon är det ännu en match, Lobas hemma. Pressen är stor och det är väll ingen som tror att vi kommer att vinna, men vi ska göra vårt bästa och jag hoppas att vi står som vinnare när slutsignalen går.


Nu ska jag vänta på att mina extra syster och att min fruga kommer hem, så får vi se vad för galenskaper vi hittar på ikväll..


Peace!